svartsjukan är som en liten djävul som gnager och fyller oss med jobbiga känslor. den kan komma av att man verkligen blivit sviken eller att man tror att man kommer att bli det. svartsjukans lilla djävul kan dyka upp även om förnuftet säger att det inte finns någon anledning. alla människor drabbas av känslan någon gång, och en del drabbas oftare. egentligen handlar det om att våga lita på sig själv. att lita på att man är en person som är värd att älskas av dem man älskar. det handlar också om att lita på andra. i kärleken är vi ömhudade och sårbara. därför kan också tillit till oss själva och andra rubbas. om man inte litar på andra får misstänksamheter utrymme. vi tillverkar svartsjukan inuti oss själva och börjar fantisera om vad han/hon gör och känner. ibland kan man behöva ett rakt svar. får man höra att det inte stämde blir man lättat och glad. risken finns att man får höra sånt man inte vill höra och då gör det såklart ont. men sanningen är oftast bättre än ovissheten.

vägen till tillit är att lära sig se sitt eget värde och att lita på att det som känns bra just nu också är bra. i kärleken finns det inga försäkringar eller evighetslöften. vi kan bara vara så modiga att vi vågar ge och ta emot kärleken, trots den lilla djävulen som förmörkar våra tankar ibland...

Finns nog inte ord som kan förklara hur fantastiskt glad jag är. Lycklig är inte ens rätta ordet som beskriver känslan. Just nu låter jag bara folk prata, för det är ju tydligen det dom är bäst på att göra, 'cause i dont care anymore. är liksom färdigbyggd på alla lögner nu.

JAG ÄR SÅ KÄR KÄR KÄR KÄR KÄR KÄR. finns liksom inte någon annan person som är bättre än dig. lalalala, du har gjort mig till en bra människa och jag vill spendera så mycket mer tid med dig än vad jag gör nu. du har liksom gett mitt hjärta ett sådär glädjeskutt. du vet att du är typ hela mitt jävla liv, min exictens. du är min, bara min och ingen annans.

Det finns säkert ord för hur bra du är
 bara det att jag inte kan dem