och ibland fattar jag inte hur jag kan vara så blind, jag gör samma sak om och om igen. varenda jävla gång gör jag samma misstag. jag antar att jag inte förstår vad jag har förräns jag har förlorat det. för varje gång det blir såhär så känns det som om jag förlorar dig mer och mer, jag vill inte förlora dig?
innan pratade du med mig om allt, nu känns det som om du drar dig undan. jag vet att jag kan vara väldigt konstig och bete mig konstig, men jag är inte den enda? du gör också fel, du beter dig också konstigt. du liksom blir en annan person. jag mår inte bra när det är såhär även fast du gör mig till världens lyckligaste. det känns bara som om jag inte är tillräckligt bra för dig ibland, för jag vet att du är så fruktansvärt bra och jag når inte ens halvvägs upp till din nivå.

och nu, du bryr dig inte ens. du vill inte ens reda ut det. du bara flyr från alla jävla problem hela jävla tiden. blir så jävla trött på det här. du väljer dom före mig, fine jag accepterar det. men du kan iallafall försöka, för det har du inte gjort på över en månad!!!!!


ha det så jävla bra, hej!