I got a soul but im not a soldier
Jag klarar inte allt, jag är inte gjort av stål. Jag vet inte vad jag ska tro längre, allt känns så jävla fel. Jag är så sjukt besviken, på dig, på mig, på allting. Det är precis som om jag vill börja om mitt liv, leva om allt jag gjort fel och kunna göra det rätt istället. Det skulle vara så sjukt mycket lättare, jag behöver inte bli påmind mer av mina misstag. Jag orkar inte gå sönder igen, inte på samma sätt. Jag finner inte ord för hur jag känner precis just nu, jag vet bara att jag vill verkligen få allt detta överstökat. Det tar kål på mig. Jag hatar det.
Att jag fortfarande inte kommit över dig känns helt idiotiskt. Jag vet att du inte vill ha mig, jag vet att du inte känner detsamma, jag vet också att du aldrig kommer att se mig på samma sätt som jag ser dig. Jag vet att du aldrig kommer kunna älska någon som mig, aldrig någonsin kommer jag att bli vacker nog för dig. Jag dög aldrig för dig, bara när det gällde sex. Jag vill inte ens tänka på det, I just hate how it sounds.
Jag vet också att jag har gjort bort mig regält när det gäller mitt sätt. Men jag kan inte hjälpa att jag fungerar så. Jag måste ha uppmärksamhet hela tiden, jag vet det. Jag vet att det kanske inte va de bästa att välja din kompis före dig, men du visade aldrig någonting. Du sa aldrig att du kände något för mig så varför skulle jag ens rätta mig efter dina regler? Vi alla har våra behov, detta var kanske mitt? Du gjorde ju aldrig något för att få träffa mig, du hörde bara av dig på nätterna? You made me do it.
Det värsta med det hela är att jag fått känslor för honom nu, jag känner en så konstig känsla hela tiden i kroppen när han är i närheten. Det känns verkligen helt konstigt eftersom jag har lovat mig själv att aldrig känna något för honom. Eller snarare, jag vill inte känna något för honom. Och jag vågar inte ens säga till honom hur jag känner, det gör mig verkligen helt galen. Jag vill inte glömma honom, men samtidigt vill jag inte tänka på honom. Jag känner mig bara så fruktansvärt utnyttjad nu i slutet, jag vill inte känna så.
jag är en trasig apparat, jag är en gammal fantasi. jag är nåt som måste lagas och sen skyddas från skiten vi lever i.
jag är alfons osynliga revolver, jag är kriget under huden. jag är en ny och påkostad tiskrift fast lite mer än förljugen.
varje dag är ett fritt fall, fast lite mer nyanserat. jag är det vilsna i ditt skratt, jag är nått jag själv har fabricerat. jag är den första riktiga kyssen, jag är sorgen du bär inom dig, jag är tomheten i natten, en bedövning på krogen är allt för mig.
jag är det nakna i sanningen, jag är det tysta i ensamheten. jag är det lidelsefulla i våren, jag är frustrationen över evigheten. jag är den största förloraren, i min hjärna råder diktatur. jag tror att det är jag som väljer men mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mig ur.
jag är tveksamheten i orden, du är saknaden som jagar mig. du är det enkla i sommaren och enkelheten klär dig
du är det milda i vinden, jag är nått du tänkt, men som suddats ut. jag är drömmarna du drömde men som en dag helt plötsligt tog slut.
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
Att jag fortfarande inte kommit över dig känns helt idiotiskt. Jag vet att du inte vill ha mig, jag vet att du inte känner detsamma, jag vet också att du aldrig kommer att se mig på samma sätt som jag ser dig. Jag vet att du aldrig kommer kunna älska någon som mig, aldrig någonsin kommer jag att bli vacker nog för dig. Jag dög aldrig för dig, bara när det gällde sex. Jag vill inte ens tänka på det, I just hate how it sounds.
Jag vet också att jag har gjort bort mig regält när det gäller mitt sätt. Men jag kan inte hjälpa att jag fungerar så. Jag måste ha uppmärksamhet hela tiden, jag vet det. Jag vet att det kanske inte va de bästa att välja din kompis före dig, men du visade aldrig någonting. Du sa aldrig att du kände något för mig så varför skulle jag ens rätta mig efter dina regler? Vi alla har våra behov, detta var kanske mitt? Du gjorde ju aldrig något för att få träffa mig, du hörde bara av dig på nätterna? You made me do it.
Det värsta med det hela är att jag fått känslor för honom nu, jag känner en så konstig känsla hela tiden i kroppen när han är i närheten. Det känns verkligen helt konstigt eftersom jag har lovat mig själv att aldrig känna något för honom. Eller snarare, jag vill inte känna något för honom. Och jag vågar inte ens säga till honom hur jag känner, det gör mig verkligen helt galen. Jag vill inte glömma honom, men samtidigt vill jag inte tänka på honom. Jag känner mig bara så fruktansvärt utnyttjad nu i slutet, jag vill inte känna så.
jag är en trasig apparat, jag är en gammal fantasi. jag är nåt som måste lagas och sen skyddas från skiten vi lever i.
jag är alfons osynliga revolver, jag är kriget under huden. jag är en ny och påkostad tiskrift fast lite mer än förljugen.
varje dag är ett fritt fall, fast lite mer nyanserat. jag är det vilsna i ditt skratt, jag är nått jag själv har fabricerat. jag är den första riktiga kyssen, jag är sorgen du bär inom dig, jag är tomheten i natten, en bedövning på krogen är allt för mig.
jag är det nakna i sanningen, jag är det tysta i ensamheten. jag är det lidelsefulla i våren, jag är frustrationen över evigheten. jag är den största förloraren, i min hjärna råder diktatur. jag tror att det är jag som väljer men mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mig ur.
jag är tveksamheten i orden, du är saknaden som jagar mig. du är det enkla i sommaren och enkelheten klär dig
du är det milda i vinden, jag är nått du tänkt, men som suddats ut. jag är drömmarna du drömde men som en dag helt plötsligt tog slut.
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
Kommentarer
Trackback
