I was about to give up & then I found you.
Det finns så mycket som jag vill berätta för dig, finns saker jag vill dölja för dig. Kommer du ihåg dom gångerna vi satt så nära att våra händer rörde varandra? Och det enda som verkligen betydde något för mig var du. Under den tiden kändes det som om hela världen stannade. Det var då jag insåg att jag hellre sitter jämte dig, än att vara med någon annan. Jag tror aldrig det var meningen att jag skulle bli såhär kär i dig, jag menar, situationen är inte den bästa. Men det betyder inte att man inte kan bli kär, för jag försökte verkligen att inte bli kär, jag försökte att glömma, men jag kunde inte. Jag kunde inte glömma hur du kollar på mig när du pratar med mig, jag kunde inte glömma hur du drar dina skämt, jag kunde inte glömma när du sa att mitt leende var fantastiskt, när du ringde bara för att säga att du tyckte om mig, hur du alltid lyfter upp mig när jag mår dåligt, att du säger att jag är fin, även fast jag själv tycker att jag inte är det. Hur du alltid försöker få mig att inse att jag är bra, hur fin du är när du ler. Det går inte att glömma, jag kunde inte förtränga att jag faktiskt ville ha dig, att jag faktiskt blev så fruktansvärt kär i dig. Det är inte så att jag inte ville, för jag ville verkligen. Men jag vågade inte, men du fick mig att inse. Men jag blev inte bara kär i dig för vad du gjorde, vad du gör, utan för vem du var då, vem du är nu och den du kommer till att bli. Även för den du inte är, för du kan vara precis vad som helst, varit vad som helst och bli vad som helst. Jag tycker om dig lika mycket för det, jag är inte så perfekt jag heller. Jag vill finnas här för dig, genom vad som helst och när som helst. Egentligen behöver inte känslor en förklaring, det bara händer! Du är förjävla bra och jag vill inte förlora dig för allt i världen! Jag kan göra misstag, jag vet! Jag vet också att du gör mig hel.:)
Kommentarer
Trackback
