Det spelar ingen roll vad jag säger längre, du slutade lyssna för flera veckor sedan. Men jag tycker att du ska veta att jag är för trött, för trött för att vara rädd, för trött för att vara orolig, trött på att vara ensam, trött på att det är tyst för tystnaden dödar mig, trött på att alltid bry mig för mycket, trött på att tänka för tankarna dödar mig också, just nu känns det försent för att fixa, det har liksom gått sönder ända ner till grunden. Jag vill få en ny chans till att göra ett nytt första intryck, även fast jag vet att det inte går. Kanske kommer du någon gång att tänka att jag inte var någon dålig person, och när jag inte finns mer kanske du kommer sörja, kanske kommer du att sakna mig trotts allt jag har gjort.

Nej det spelar ingen roll längre, orkar inte slåss längre för vad som egentligen är värt det. Ingen bryr sig eller uppskattar det ändå, så varför? Jag lovade mig själv, ett jävla nyårslöfte en gång att jag aldrig skulle ignorera kärleken. Men ibland kanske det är bäst så, kanske inte. Ger man av sig själv blir man bara alltid bränd. Hjärtat kanske går sönder, men vem bryr sig egentligen? Ingen, ingen bryr sig när du ligger där i din säng och gråter och skriker av smärta, ingen alls. Du ligger där helt själv och hoppas på att någon ska bry sig och även om någon skulle göra det så gör det minst lika ont. För när någon tar en del av ditt hjärta, eller tar och tar sliter ut en del av det så finns det ingen annan mer än du själv som kan göra så att det känns bättre.

Inget varar för evigt, inget är gjort för att vara för evigt. När man är liten och sitter med sin bästa kompis och leker med barbiedockor, när man säger hur man ska hålla ihop hela livet, då är man lycklig. Det finns inga alls problem då, man tror att livet är som en jävla dans på rosor och att hjärtat aldrig kommer att gå sönder, själen kommer alltid vara hel. Men så fel man kan ha. Alla försvinner, people always leave. Och vissa gör det iskallt. Man förlorar vänner hela tiden samtidigt som man hittar nya. Men jag har lärt mig att man ska glömma personerna ifrån sitt förflutna, för det finns en anledning till att dom inte gjorde min framtid. Fuck forever.

Jag funderar på att göra det bästa av situationen, precis som jag alltid har gjort. Aldrig komma för nära inpå någon, orkar inte att människor bara tar hela tiden. Jag försöker hålla det mesta för mig själv, för det en vet det vet ingen, det två vet det vet alla. Jag litar på folk ibland, till en viss del.  Men nej, nu ska jag sluta vara negativ, men när man tänker så brukar jag bli lite så.

PUSSHEJ!